Det är normalt och förväntat att små barn föredrar att sova nära sin förälder. Små barn har ett mycket stort behov av närhet och det behovet förändras inte för att det är natt. Att söka kroppslig närhet är någonting som barnet har med sig evolutionärt. Närhet till föräldrarna innebär värme, mat och skydd från faror. Och separation från föräldern signalerar tvärtom fara. För nyfödda barn är detta särskilt uttalat eftersom de är mer sköra och utsatta. Natten med dess mörker kan ses som ett tillfälle då skyddet från föräldern är extra viktigt.
Den kroppsliga närheten mellan förälder och barn innebär fördelar både för barn och förälder bland annat genom att stressnivåerna blir lägre och ”lugn och ro” – hormonet oxytocin blir högre. Det gör både barn och förälder lugnare och mer till freds, gynnar barnets tillväxt och utveckling och är positivt i de fall mamman ammar. Fördelarna med närheten är större ju mer omfattande närheten är. Människan, och speciellt små barn, tillbringar många timmar per dygn sovandes. Att sova intill sitt barn kan i och med det ses som ett betydande och värdefullt tillfälle att fylla på med närhet.
I stort sett alla däggdjur sover tillsammans med sina ungar. Och under de största delarna av människans långa historia har det varit otänkbart att sova på något annat sätt än intill sitt barn. Att överhuvudtaget förbereda en separat sovplats för barnet är ett mycket nytt fenomen om man ser till hela människans historia. Homo sapiens har funnits i kring 300 000 år. Spjälsängar har funnits i mindre än 300 år. Det är 0,1 procent av människans historia. Nyfödda barn är inte medvetna om att de föds i en tid och ett samhälle där spjälsängar förväntas användas. Så om ditt barn vaknar så snart du lägger ner det i spjälsängen, tänk på att under 99,9 procent av människans historia har man inte ens tänkt tanken att försöka.
Om du väljer att samsova med ditt barn, läs på om hur du gör det på ett så säkert sätt som möjligt!
Lär dig mer om den evolutionär grunden till små barns stora närhetsbehov, och läs om hur våra närmaste släktingar – som gorillor, schimpanser och orangutanger – sover med sina ungar, i min bok ”Den fjärde trimestern”.
Lämna ett svar