Den senaste tiden har en diskussion kring äldre syskons tid på förskolan under föräldraledigheten varit aktuell. Det vanligaste är att det minimum som anges i skollagen erbjuds, 15 timmar per vecka, men i en del kommuner erbjuds upp till 30 timmar. Nu har förslaget om att utöka dessa 15 timmar kommit upp i några kommuner vilket satt fart i debatten. Man kan läsa åsikter som ”Varför skaffa barn om man inte vill umgås med dem?” Och ofta hänvisas till det naturliga med att vara hemma med sina barn. Och så tas bristerna med dagens förskola upp: stora barngrupper, för lite resurser. Samtidigt upplever många föräldralediga timmarna på förskolan som oerhört betydelsefulla.
Allt faller tilllbaka på föräldern som hamnar i ett läge där det blir omöjligt att göra rätt. Ska man lämna barnet på en förskola som enligt debattartiklarna går på knäna eller borde man ha barnet hemma i stället? Ger man syskonet tillräckligt med stimulans och uppmärksamhet hemma? Borde man klara av allting bättre, orka mer, räcka till mer? Resultatet blir ofta skuldkänslor och dåligt samvete.
Grundproblemet ligger i att vi idag är så ensamma i ansvaret för barnen. Även om det ibland beskrivs som det, är det inte naturligt för en ensam förälder att vara hemma med flera barn. Kärnfamiljen (och hemmafrun) är ett modernt fenomen. Historiskt sett har det funnits många vuxna runt varje barn. När en mamma tagit hand om ett nyfött barn har hon inte samtidigt förväntats vara med äldre syskon. De har tagits om hand av barnens pappor, släktingar, andra vuxna och andra äldre barn. Med det som utgångspunkt blir det begripligt att det idag emellanåt känns ensamt och överväldigande.
I brist på annat stöd ger timmarna på förskolan avlastning för många föräldrar. Förskolan kan inte på något sätt ersätta relationen med och förälderns viktiga betydelse för barnet. Jag tycker inte att förskolan ska vara obligatorisk och jag är inte säker på att utökad tid med fler än 15 timmar är rätt prioritering politiskt. Men många barn trivs och har det bra i förskolan och för många föräldrar innebär syskontimmarna på förskolan en chans att vara en bättre förälder den övriga tiden som man är tillsammans med sina barn.
Lämna ett svar