I sociala medier hittar man mängder med tips om hur man kan hjälpa sitt barn med den motoriska utvecklingen. Lära sig vända runt, lära sig åla, sitta, krypa, gå osv. Hjälpa barnet att nå sina så kallade milstolpar.
Det kan lätt tolkas som att förälderns insats är helt avgörande för barnets utveckling. Vilket inte riktigt stämmer. Utvecklingen finns redan inom barnet. Förälderns uppgift är att ge barnet goda förutsättningar att kunna utvecklas.
Det mest centrala är att inte begränsa barnet. Att hålla nere tiden i babyprylar som minskar barnets rörelsefrihet (som tex babysitter och bilbarnsstol.) Och helt skippa babyprylar som gör saker åt barnet. Att heller inte begränsa barnet genom att klä det i kläder som gör det svårare att röra sig.
Bärsjal och bärsele begränsar inte barnet på samma vis. Barnet är inte passivt när det blir buret utan tränar sin styrka, stabilitet och balans. Att barnet blir buret ger inte en försenad motorisk utveckling.
Tid fritt på golvet och gärna i magläge är gynnsamt för den motoriska utvecklingen. De flesta små bebisar protesterar dock vid separation från föräldern och öppna ytor kan kännas skrämmande. I början är det ofta mycket korta stunder som gäller. Förälderns kropp kan också fungera bra som redskap. Barnet kan tex sitta i knät, ligga på mage på förälderns bröstkorg eller ligga i magläge över förälderns ben. Efter några månader brukar bebisar kunna börja uppskatta lek på golvet lite mer.
Att hjälpa barnet med den motoriska utvecklingen handlar sammanfattningsvis sällan om att träna barnet i syfte att nå sina förväntade milstolpar, utan istället om att ge barnet goda förutsättningar så att den utveckling som redan finns inom barnet kan ske. Hur snabbt barn utvecklas och lär sig nya motoriska färdigheter skiljer sig mycket åt och det är därför sällan en bra idé att jämföra sitt barn med någon annans. Om barnet trots allt skulle utvecklas långsammare än förväntat och det finns anledning till extra stöd kommer detta att uppmärksammas vid de planerade besöken på BVC.
Lämna ett svar