Människan har en inre dygnsrytm på ca 24 timmar som reglerar de kroppsliga funktionerna över dygnet. Det gäller sömn och vakenhet, men även kroppstemperatur, blodtryck, puls och funktioner som andning, matsmältning, tillväxt och immunförsvar. Detta kallas den cirkadiska rytmen och är någonting som förts fram genom evolutionen som en anpassning till jordens rotation och det faktum att dygnet är uppdelat i dag och natt.
Den cirkadiska rytmen börjar utvecklas hos fostret redan under graviditeten. Bebisen i magen ser skillnad på ljus och mörker, märker av mammans rörelser och påverkas av hormoner via mammans blod. Men även om den kroppsliga dygnsrytmen har börjat att utvecklas, är systemet långt ifrån moget när bebisen föds.
Det nyfödda barnet har ingen färdigutvecklad cirkadisk rytm och är inte synkroniserad med det 24-timmars dygn som vi är vana vid. Dygnsrytmen, och därmed nattsömnen, är kroppsliga funktioner som kommer att mogna och utvecklas successivt under de första månaderna i livet. Så länge det lilla barnets inre klocka inte är samordnad med dygnets timmar, är det ingen idé att lägga alltför mycket energi på att skapa fasta rutiner, och det går heller inte att ”träna” den lilla bebisen till att sova bättre.
Den cirkadiska rytmen styrs dels av vår inre medfödda klockmekanism i hjärnan, dels av yttre tidgivare.
Centralt för den inre regleringen är bl a kortisol och melatonin, och hos vuxna finns ett tydligt dygnsmönster hos dessa hormoner. (Melatonin gör oss trötta och vi har som mest av detta under natten. Kortisol gör oss alerta och är högst på morgonen). Hos små bebisar ser det annorlunda ut.
Under fosterlivet har barnet ingen egen melatoninproduktion utan får melatonin via mammans blod. Inte heller en nyfödd bebis kan tillverka melatonin, utan det dröjer flera månader innan produktionen är fullt etablerad med typiska dygnsvariationer. Även för kortisol dröjer det månader tills mönstret över dygnet vuxit fram. Däremot tar bebisen del av mammans cirkadiska rytm genom amningen och den dygnsvariation som finns av kortisol, melatonin och andra ämnen i bröstmjölken.
Yttre faktorer som påverkar den cirkadiska rytmen kallas tidgivare, och den mest centrala tidgivaren är ljus. Så länge det är ljust hålls produktionen av melatonin tillbaka. Att få mycket dagsljus och så lite ljus (även glödlampor och ljus från skärmar) som möjligt under kvällen och natten, underlättar för barnet i utvecklingen av dygnsrytmen.
Andra tidgivare är tex social stimuli, där man kan hjälpa den lilla bebisen att anpassa sig till dygnsrytmen genom att minska på stimuli och intryck under sen eftermiddag, kväll och natt, och förlägga aktivitet och intryck till förmiddag och mitt på dagen.
Även bröstmjölken har en cirkadisk rytm, det vill säga att innehållet i mjölken varierar med en 24 timmars cykel. Det är dels ett resultat av den ammande mammans dygnsvariation i hormoner och andra ämnen, och dels med syfte att optimera för bebisen genom att ämnen i bröstmjölken varierar utifrån när på dygnet som barnet har stört nytta av dom.
Morgonmjölken har ett högre innehåll av kortisol, ett hormon som gör oss mer alerta. Innehållet av mineraler som magnesium, zink, natrium och kalium är högre, och förekomsten av antikroppar, vita blodkroppar och andra ämnen som har betydelse för immunförsvaret, är större i bröstmjölken under morgonen. Innehållet av järn i mjölken är som högst mitt på dagen och vitamin E finns mer i kvällsmjölken.
Under kvällen tillkommer hormonet melatonin till mjölken, ett hormon som gör oss sömniga. Högst koncentration av melatonin finns i mjölken omkring midnatt. Under natten är också innehållet av tryptofan högt, en aminosyra som behövs vid tillverkningen av melatonin. (Komjölk innehåller också mycket tryptofan vilket är vetenskapen bakom rådet att mjölk är bra för sömnen även för vuxna). Leptin, ett hormon med betydelse för mättnadskänslan, förekommer mer i bröstmjölken under natten.
Bröstmjölkens innehåll av kolhydrater och fett varierar också över dygnets 24 timmar. Under dagen är mjölken mindre fet och innehåller mer kolhydrater, och på kvällen och natten är mjölken betydligt fetare.
Exakt vilken betydelse dessa dygnsvariationer i mjölksammansättningen har för bebisen är ännu inte känt, men det pågår en del spännande forskning, t ex kring hur det påverkar bebisen att få utpumpad bröstmjölk vid ”fel” tillfälle på dygnet och anpassad modersmjölkersättning med tillsatser av sömngivande ämnen i speciell kvälls- och nattersättning. Det ska dock tilläggas att det inte finns något som tyder på att den cirkadiska rytmen i bröstmjölken på något vis skulle vara avgörande för normal utveckling eller att det skulle vara dåligt för bebisen att få modersmjölkersättning utan dessa dygnsvariationer i innehållet.
Lämna ett svar