För att kunna ha rimliga förväntningar på den nyföddas sömn är det bra att påminna sig om att bebisar inte föds med vuxnas dygnsrytm och sömnmönster, och att bebisen inte heller har en aning vad föräldrarna tycker är önskvärt vad gäller sömnen.
Den lilla bebisen har inte full förmåga att tillverka sömnhormonet melatonin och gör därför inte nån större skillnad på dag och natt. Bebisens sömncykler är också kortare med fler perioder av ytlig sömn och därmed risk för betydligt fler uppvaknanden. De flesta bebisar kan heller inte söva om sig själva utan behöver föräldrarnas hjälp med det.
Bebisen styrs av behov och instinkter och vill säkerställa att föräldrarna finns nära gör mat, värme och skydd. Många bebisar vill av flera goda anledningar amma tätt under natten.
Små bebisar kan inte lära sig att sova som vuxna genom rutiner eller metoder. Däremot kommer bebisen att utveckla mer av en dygnsrytm och börja sova bättre och längre perioder nattetid allt eftersom tiden går utan att det beror på någonting som föräldrarna gjort ”rätt”.
Det lilla barnet får i stort sätt alltid ihop den sömn som behövs, men för föräldrarna kan det vara mer utmanande. I att prioritera sömn för föräldrarna finns det två möjligheter, antingen att sova när bebisen sover eller att sova när någon annan tar hand om bebisen – oavsett vilken tid på dygnet det är.
Många föräldrar invänder och menar att det inte hjälper med nån liten sovstund eller vila, utan att det är en hel natts sammanhängande sömn man behöver. Och jag förstår känslan! Men för många barn dröjer det flera år (!) innan de sover hela nätter utan att vakna, och därför måste man hitta ett sätt att hantera situationen under tiden.
En lång period av sammanhängande nattsömn är inte det enda fungerande sättet att sova på, och eftersom sömnen består av olika delar är det inte enbart antalet timmar som spelar roll. All sömn och vila är bättre än inget, och ger kroppen och hjärnan chans till återhämtning.
Lämna ett svar