Plötslig spädbarnsdöd

Plötslig spädbarnsdöd, SIDS, är någonting som många föräldrar bär på en stor oro för. Det är förstås förståligt eftersom att förlora ett barn är det värsta man kan tänka sig. Som väl är är SIDS väldigt ovanligt och min upplevelse är att många blir lugnade av information.

SIDS innebär att ett spädbarn dör plötsligt och oväntat utan att man kan hitta en dödsorsak. SIDS är alltså en diagnos och inte en orsak. Vad som orsakar SIDS är inte helt klarlagt men man antar att det är multifaktoriellt, att flera faktorer sammanslaget under vissa omständigheter kan leda till SIDS. Man brukar använda en förklaringsmodell som kallas triple risk där de tre delarna handlar om:

-Barnet och medfödda riskfaktorer så som tex genetisk sårbarhet eller att barnet har varit utsatt för nikotin under graviditeten.

-Att barnet befinner sig i en känsligare tidsperiod i utvecklingen där tex det autonoma nervsystemet inte fungerar optimalt.

-Yttre utlösande faktor som tex att barnet hamnar med ansiktet ner i madrassen eller att barnet har en luftvägsinfektion.

Det är när bitar från dessa tre delar sammanfaller som man tänker att SIDS kan uppstå.

SIDS är förmodligen någonting som förekommit i alla tider, men det är först i modern tid, när barnadödligheten till följd av andra orsaker började minska, som tillståndet uppmärksammades. Under 70- och 80-talet skedde en kraftig ökning av antalet fall vilket troligen berodde på hög förekomst av rökning, att bebisar ofta sov i magläge och att få bebisar ammades.

Antalet fall av SIDS ligger idag på de lägsta nivåerna någonsin med så få fall som 10 per år jämfört med över 100 fall per år när förekomsten var som högst.

I de allra flesta fall av SIDS finns kända riskfaktor närvarande, vilket betyder att SIDS är ännu ovanligare i frånvaro av riskfaktorer.

De tre största påverkbara riskfaktorerna är:

-Magläge under sömn.

-Nikotinexponering under graviditeten och/eller efter att barnet är fött.

-Att barnet får ansiktet övertäckt, blir för varmt eller inte kan röra sig fritt.

Om man ändå känner en stor oro kring SIDS som påverkar livet eller gör det svårt att själv sova, berätta om det på BVC, för det finns stöd att få!