Jag tycker att en vanlig anledning till att föräldrar väljer att sluta amma är upplevelsen att amningen tar för mycket tid. Och amning tar tid! Amning med en nyfödd bebis tar jättemycket tid!
Det är så klart väldigt olika, både i hur ofta bebisen vill amma och hur länge hen vill ligga kvar vid bröstet, men när man ammar en liten bebis handlar det totalt sett om många timmar per dygn. Ibland jämförs amning med ett heltidsarbete, dvs 8 timmar per dygn, vilket kan ge en bild om hur mycket tid det i vissa fall kan handla om.
Som ett försök att effektivisera väljer en del föräldrar att gå över till flaskmatning. Men jag tänker att det först är klokt att reflektera kring om all den där tiden vid bröstet kanske har ett syfte.
Som de flesta är välbekanta med, är amning mycket mer än bara mat. Vid bröstet hos den ammande föräldern får barnet närhet, trygghet och tröst.
Ämnet oxytocin frisätts både hos bebisen och föräldern, vilket hos dom både minskar stress och ger lugn och ro. Ocytocinet hjälper det sociala samspelet, stärker det känslomässiga bandet till bebisen och bebisens anknytning till föräldern.
Att amningen tar tid fyller en viktig funktion. Tiden vid bröstet är varken bortslösad, oproduktiv eller någonting som bör effektiviseras, utan tvärtom en betydelsefull del av tillvaron med en liten bebis.
Vid flaskmatning är rekommendationen att efterlikna amning i så stor utsträckning som möjligt, och flaskmatning innebär på samma sätt som amning mycket mer än bara mat. Det är bebisen som ska styra hur ofta och hur mycket hen vill äta. Flaskningen bör får ta god tid och innehålla naturliga pauser. Flaskan ges av ett fåtal anknytningspersoner med bebisen nära i famnen.
Oavsett vilket sett man ger sin bebis mjölk på, kommer matstunderna att vara en stor del av tillvaron med en liten bebis. Men matstunderna med bebisen i famnen är ingen transportsträcka, utan det är också i dom stunderna som tillvaron med en bebis pågår!
Lämna ett svar