”Amning är egentligen bara viktigt i fattiga länder.” är någonting som då och då dyker upp i debatten om amningens betydelse.
Och det är sant att amning har större betydelse för liv och hälsa i fattiga länder. Det beror till stor del på dåliga hygieniska förhållanden och brist på rent vatten, vilket kan leda till att bebisar får modersmjölksersättning som ger dom diarréer. Det beror också på att det skydd mot infektioner som själva amningen ger är viktigare när tillgången till sjukvård är sämre och små barn riskerar att dö av infektioner som annars är behandlingsbara.
Men det finns övertygande bevis att amning innebär hälsofördelar även i länder som Sverige (Livsmedelsverket och Expertgruppen i pediatrisk nutrition i samråd med Socialstyrelsen och Socialdepartementet). De hälsofördelar hos barnet som man refererar till är en minskad risk för mag-tarminfektioner och öroninfektioner, samt minskad risk för övervikt, fetma, högt blodtryck och typ 2-diabetes i vuxen ålder.
Kvinnor som ammat löper minskad risk att insjukna i bland annat bröstcancer, äggstockscancer och typ 2-diabetes.
Men hälsofördelarna med amning är på gruppnivå! Och det är inte det samma som att utebliven amning innebär hälsonackdelar för det enskilda barnet eller mamman.
Rekommendationen om amning är generell och tar inte hänsyn till individuella omständigheter. Amning är inte det bästa för alla i alla situationer.
Amning och bröstmjölk är bättre än modersmjölksersättning – men bara i de fall där amning och ersättning är två likvärdiga alternativ. Om föräldern inte vill eller kan amma, är modersmjölkersättning ett fullgott alternativ.
Relativt ofta händer det att kvinnor ”står ut” och ammar under de första 2-3 månaderna just på grund av amningens hälsofördelar. Och det finns inget självklart rätt eller fel i det. Men man behöver aldrig amma mot sin vilja! Inte ens de första månaderna för barnets skull.
Lämna ett svar