En del saker i tillvaron går inte att kontrollera eller bestämma fullt ut över. Graviditet och förlossning är sådana saker. Vi kan inte kontrollera huruvida ägget fäster i livmodern och utvecklas vidare. Och de allra flesta av oss är inte med och bestämmer när förlossningen kommer att starta. Vi kan inte bestämma hur födseln kommer att se ut eller hur barnet som föds kommer att må. Även stora delar av föräldraskapet och tillvaron med en bebis består av sådant som vi inte fullt ut kan kontrollera. Vi styr inte över när bebisen skriker eller bajsar. Eller när det lite större barnet blir sjukt och vi måste stanna hemma från jobbet och vabba.
Många blivande och nybliven föräldrar uttrycker att de har ett stort behov av kontroll. Men när man försöker kontrollera delar av livet som är svåra att bestämma fullt ut över är risken stor att man upplever en kontrollförlust med påföljande stress, dåligt mående och negativa känslor och tankar.
Men även om graviditet, förlossningen och föräldraskap är områden som inte helt går att kontrollera, är det ändå möjligt att uppleva en känsla av kontroll. Och det är det här som är den centrala skillnaden. För att uppnå känslan av kontroll behöver man paradoxalt nog släppa kontrollen. Släppa taget om sådant som inte går att kontrollera och istället fokusera på de delar som man kan vara med och påverka. Det är känslan av att ha kontroll som är central för välmåendet under graviditeten, födseln och föräldraskapet, inte den faktiska kontrollen.
Känslan av kontroll handlar om att ha en tillit till den egna förmågan att möta de utmaningar man ställs inför. Att det man ställs inför känns hanterbart och begripligt. Att man har de resurser och det stöd man behöver för att hantera de händelser som uppkommer. Det kan t ex handla om att släppa tanken på att förlossningen måste se ut på ett visst sätt, och istället fokusera på att förbereda sig inför olika scenarier och att se till att de förhållanden som man kan vara med och påverka är så goda som möjligt. Och att släppa kontrollen över när barnet borde vara hungrigt eller trött, och istället vara närvarande och fokusera på att ha möjlighet att möta barnets behov vart och när behoven uppstår.
Lämna ett svar