Många föräldrar har redan tidigt funderingar kring bebisens nattningsrutin. Ofta finns en förväntan (och önskan om) att bebisen ska somna tidigt på kvällen. Men oavsett hur eller vad föräldrarna gör, är det få små bebisar som somnar tidigt och därefter fortsätter sova.
Många små bebisar har tvärtom sin mest vakna period under de sena kvällstimmarna. Det är också vanligt att bebisen är mer missnöjd under kvällen (kvällsoro) och att barnet vill amma väldigt tätt (klusteramning).
Föräldrarnas möjlighet att påverka bebisens sömnmönster är dessvärre väldigt begränsad under de första månaderna. Under bebisens första tid i livet styrs sömnen till största delen av mättnad och hunger, samt hur mycket intryck hjärnan orkar med. Vakenstunderna är korta innan bebisen behöver vila, och de sammanhängande sovperioderna är inte långa innan bebisen vill äta.
Små bebisar har ingen stabil melatoninproduktion och ingen färdigutvecklad dygnsrytm, vilket betyder att dom inte gör så stor skillnad på natt och dag. Dygnsrytmen mognar och utvecklas successivt under de första månaderna i livet.
Föräldrarna kan till viss del underlätta utvecklingen av dygnsrytmen genom att tydliggöra för barnet när det är dag och natt. Genom att få mycket dagsljus och förlägga lek och intryck till dagen, och minska stimuli och ljus under sen eftermiddag, kväll och natt.
De första månaderna behöver man inte styras så mycket av klockan, utan kan istället låta bebisen somna när hen visar tecken på att vara trött.
Genom nattningsrutiner som t ex att byta till pyjamas och sjunga godnattsång kan man visa barnet att det är dags att sova. Exakt hur den lilla bebisen somnar spelar sedan mindre roll. Många bebisar vill somna i famnen eller vid bröstet, och det är helt okej – det kommer inte att leda till att bebisen blir bortskämd eller aldrig kommer att lära sig somna själv.
Efter ungefär 3-4 månader brukar de flesta bebisar vilja somna lite tidigare på kvällen, och gör också tydligare skillnad på dag och natt.
Lämna ett svar