Den första tiden tycker det flesta föräldrar att det känns okej att bebisen somnar på det sätt som tycks fungera – t ex vaggandes i famnen, ammandes vid bröstet eller gungandes i en bärsjal. Men efter månader av sömnbrist kommer trötta föräldrar ofta till en punkt där de känner att de inte orkar mer – nu måste dom ta tag i det här med sömnen!
Barnet ska nu somna på egen hand, utan gungning och utan amning, i egen säng och kanske till och med i eget rum. För dom trötta föräldrarna känns det helt rimligt att ta till rejäla åtgärder, men sett utifrån kan man lätt konstatera att det med största sannolikhet blir lite väl mycket förändring på en och samma gång.
Ett mjukare sätt mot både föräldrar och bebis är att göra små förändringar i en takt som känns okej både för bebisen och föräldrarna.
Om bebisen t ex är van att vaggas till sömns kan man vänja barnet att i stället somna i sängen bredvid en förälder genom att stegvis ta sig dit. Ett första steg kan vara att göra vaggande rörelserna mindre, sedan att sitta på sängkanten med bebisen i famnen och försiktigt vagga, därefter halvligga i sängen och långsamt vagga bebisen osv. Om man möter mycket motstånd är det bättre att backa för att sen göra ett nytt försök.
Hur kan man gå tillväga om man ändå vill träna barnet att somna och sova i egen säng? Finns det något sätt att göra det och samtidigt vara lyhörd och svara till bebisens känslomässiga behov? Det finns det absolut!
Vill man att bebisen ska kunna somna i egen säng kan man mycket väl prova det. Ett bra första steg är att våga prova att lägga ner bebisen trött men inte sovandes i sängen. Man kan söva barnet på det vis som man är van vid men lägga ner barnet i sängen innan det hunnit somna ordentligt. Om barnet börjar skrika kan man lyfta upp det, lugna och sedan prova att lägga ner i sängen på nytt. Man ”förstör” ingenting genom att ta upp barnet ur sängen när det uttrycker att det behöver det.
Lämna ett svar