Graviditeten är uppdelad i tre trimestrar. Tanken bakom begreppet den fjärde trimestern är att se den nyföddas första tid i livet som en förlängning av graviditeten.
Det finns en spännande teori kring detta som handlar om att bebisen egentligen skulle gynnas av en längre graviditet, men att barnet behöver födas ”för tidigt” för att inte äventyra både barnets och mammans liv. Att det är en evolutionär kompromiss eftersom människoungars huvuden är så stora att de helt enkelt inte hade kunnat födas fram genom födelsekanalen om de stannat kvar i livmodern och växt på sig i längre tid än 9 månader.
Sedan långt tillbaka i historien har människans hjärna successivt ökat i storlek. Primater har generellt stora hjärnor, men människan sticker ut med en hjärna och därmed också en skalle som är mycket stor i förhållande till vår kroppsstorlek. Samtidigt i historien har människans rörelsemönster förändrats och vi har så småningom blivit uppegående på två ben.
En delteori handlar om att bäckenet hos människan inte kan vara alltför stort och brett om en upprätt gång ska vara möjlig. En annan delteori handlar om att det relativt trånga bäckenet hos människan har en nödvändig stödfunktioner för den tyngd och belastning som blir på bäckenbotten under en lång graviditet med ett stort barn.
Fullgångna barn har en storlek som tar upp i princip hela förlossningskanalens utrymme. Förhållandena vid födseln är så tajta att evolutionen har fört fram några smarta lösningar för att möjliggöra för barnet att stanna kvar i livmodern så länge som möjligt. Dels barnets rotation under födseln, dels barnets mjuka och anpassningsbara huvudform.
Det obstetriska dilemmat är en omstridd men spännande teori. Men helt klart är det så att människobebisar föds relativt sett hjälplösa och också har en mycket lång spädbarnsperiod, om man jämför med många andra djur.
Att tänka kring det här kan skapa en förståelse för att den nyfödda bebisen har det mer eller mindre kämpigt under den första tiden i livet. När bebisen ”bara” är nöjd i armarna hos sin förälder, beror det kanske på att hen egentligen hade velat stanna kvar i livmodern ett bra tag till?
Lämna ett svar