Bebisar har kortare sömncykler än vuxna vilket innebär tätare perioder av ytlig sömn och fler uppvaknanden under natten. Den nyfödda bebisen styrs helt av sina behov och instinkter och kan inte lära sig att sova på något annat sätt.
Evolutionärt är täta uppvaknanden under natten ändamålsenligt, bebisen vill säkerställa att föräldern finns nära för mat, värme och skydd mot faror = överlevnad.
Många bebisar vill amma ofta under natten och det finns flera goda skäl till det.
Människans bröstmjölk har relativt lågt innehåll av fett och protein vilket gör mjölken lättsmält, och människobebisar behöver därför amma med täta mellanrum dygnet runt.
Att amma ofta under natten är ett sätt för barnet att säkerställa tillgången på mjölk, då prolaktin (ett hormon som är centralt för mjölkproduktionen) bildas och frisätts extra mycket just nattetid.
Amningen ger förutom näring barnet närhet, trygghet och tröst, och hjälper barnet att somna om. Nattetid innehåller mjölken ämnen som främjar sömnen.
För att möjliggöra tät och fri amning behöver mamma och bebis vara nära varandra både dag och natt. Nattetid kan samsovning underlätta. Ett begrepp som blir aktuellt i det sammanhanget är breastsleeping, myntat av samsovnings-forskaren James McKenna.
Bröstsovning innebär att den ammande mamman samsover med sin bebis som då kan amma fritt under natten. Mamman liggammar i en så kallad C-position med knäna uppdragna och den undre armen under kudden eller krökt ner runt barnet, vilket skapar en skyddad plats för bebisen.
Vid bröstsovning har både mamman och bebisen en ytligare sömn med fler korta uppvaknanden under natten. Men då mamman ofta kan amma utan att helt vakna till, kan hon ändå totalt sett uppleva sig ha fått mer sömn.
För primater och därmed också människan har det naturliga alltid varit att bröstsova. Att sova skilt från barnet har under de senaste 100 000 åren varit helt otänkbart. Det är först i modern tid som samsovning blivit ett ämne för diskussion.
Lämna ett svar