I många kulturer runt om i världen finns olika postpartum traditioner och ritualer. Dessa syftar till att säkerställa den nyblivna mammans välmående, ge utrymme för återhämtning och tid att anpassa sig till den nya rollen som förälder.
Gemensamt för många kulturer är att en viktig grund i traditionerna är organiserad stöd från det sociala nätverket runt familjen. Ofta är de mest framträdande stödpersonerna kvinnans egen mamma eller svärmor men även andra kvinnliga släktingar och bekanta hjälper till.
Hjälpen kan vara hushållsarbete, matlagning, skötsel av bebisen och omvårdnad av den nyblivna mamman. Stödet möjliggör för kvinnan att vila och återhämta sig.
Perioden sträcker sig oftast mellan 3 och 5 veckor postpartum. Det finns en tanke om att det under den här perioden ska vara en omvänt förhållande – kvinnan behöver inte vårda utan istället själv bli vårdad – mothering the mother – i syfte att stärka hennes framtida mammaroll och förmåga att vårda.
Postpartum traditionerna världen över innehåller många andra fina delar utöver stöd och vila, tex vikten av varm näringsrik mat och massage. Men även mindre tilltalande delar som tex förbud mot att gråta eller visa för mycket känslor.
Hur ser postpartum traditioner ut i Sverige och andra länder där individualismen värdesätts starkt?
Det närmaste en svensk postpartum ritual jag kan komma på är ”bebisbubblan”. Hur skulle bebisbubblan kunna beskrivas? Med fokus på individualism och integritet? Klara sig själv och inte be om hjälp? Inte störa, lämna ifred? Stänga ute världen för en stund? Fokusera på sitt barn, vara tillsammans och njuta?
Bebisbubblan kan vara fantastisk och fin, men för en del nyblivna föräldrar också väldigt ensam.
Lämna ett svar