Det är vanligt att föräldrar uttrycker att de önskar att de redan under graviditeten förberett sig mer inför den första tiden som förälder. Samtidigt är det inte helt enkelt, då tiden efter förlossningen ofta upplevs abstrakt och svår att föreställa sig. Själva förlossningen ses som mållinjen, även fast målet med graviditeten i själva verket är föräldraskapet som följer.
Att bli förälder är på många sätt någonting alldeles fantastiskt men kan samtidigt upplevas ordentligt omvälvande. Vad kan man ha för utgångspunkter och strategier för att få en så bra start som möjligt i föräldraskapet?
En bra början kan vara att prata igenom hur man tänker sig den första tiden efter att barnet fötts. Vilka förväntningar har man på tillvaron och dess innehåll? Vilka förväntningar har man på det nyfödda barnet och på sig själv som förälder?
Jag tänker att det är klokt att ha som utgångspunkt att det nyfödda barnets behov är ganska omfattande och utifrån det vid behov justera sina förväntningar.
Att tänka att man inte kan lägga till någonting nytt i livsekvationen och bibehålla balans utan att samtidigt plocka bort någonting annat.
Att prioritera när ork och tid inte räcker till. Inte tänka ”borde” utan fundera över vad som känns viktigt på riktigt. Vad ger energi och vad tar mer än vad det ger?
Att ge sig själv förutsättningar att må bra. Prioritera sina grundläggande behov av sömn, vila, näring och återhämtning.
Göra sådant man vet att man mår bra av. Omge sig av personer som får en att må bra. Formulera standardsvar så man har svar på tal när personer kommer med oombedda råd. Rensa flödet i sociala medier?
Låta tillvaron vara känslomässigt randig. Att vara förälder kan i perioder vara en bergochdalbana av känslor. Man behöver inte alltid hålla ihop, det är tillåtet att känna.
Komma ihåg att det är okej att be om hjälp och stöd. Det är inte meningen att vi ska vara ensamma i föräldraskapet.
Att försöka sänka kraven på sig själv. Ingenting behöver vara perfekt. Den bästa föräldern är den som är tillräckligt bra.
Lämna ett svar