Skrik är ett effektivt sätt för bebisen att berätta för föräldrarna att hen har något behov eller känner någon typ av obehag.
Det är meningen att föräldrarna ska reagera och tycka att det är jobbigt när bebisen skriker. Utöver att det är jobbigt psykiskt kan föräldern känna av fysiska symtom så som hjärtklappning och svettningar. Reaktionen på skriket motiverar dom att agera och försöka svara till bebisens behov och i förlängningen handlar det alltså om att säkerställa bebisens överlevnad.
Att kunna skrika så att föräldrarna reagerar är en medfödd kompetens hos barnet. Det betyder dock inte att föräldrarna alltid kan tolka vad skriket betyder. Det tar tid att lära känna sitt barn och man behöver få öva och pröva sig fram. Det är också helt ok att inte alltid lyckas förstå vad bebisen vill. Det är fullt tillräckligt att finnas där med närhet och tröst och en vilja att försöka förstå. Med tiden kommer det att bli lättare! Föräldrarna lär sig att oftare känna igen och tolka skriken och bebisen blir tydligare och mer nyanserad i sitt sätt att kommunicera.
Nyfödda barn är så klart olika i hur mycket dom skriker och hur lätta dom är att trösta. Troligast är att din nyfödda bebis startar livet med en eller två ganska lugna veckor för att därefter bli mer missnöjd och skrikigare. Dom flesta bebisar skriker som allra mest när dom är 5-6 veckor gamla och efter 2-3 månader brukar det ha skett en tydlig förbättring.
Oftast har bebisen en rytm och det vanligaste är att den mest skrikiga perioden infaller under några timmar på eftermiddagen/kvällen. Ni föräldrar har försökt med allt men bebisen är missnöjd trots att alla basala behov tycks vara tillgodosedda. Bebisen verkar ha magont. Ni provar olika droppar och pysventiler. Plockar bort livsmedel från den ammande förälderns kost eller byter märke på ersättningen. Ni läser på om mjölkproteinallergi och någon i omgivningen säger att det är kolik.
När det handlar om mildare varianter på skrik är det dock vanligast att det inte är något som är fel. Så länge barnet i det stora verkar mår bra och kan komma till ro andra delar av dygnet så är skrikigheten inget att oroa sig för. Istället för att fortsätta fundera över vad som är fel, kan man som förälder försöka fokusera på och pröva sig fram i hur man kan trösta bebisen så bra som möjligt.
Om barnet skriker mer än förväntat eller om man som förälder har svårt att hantera situationen när barnet skriker ska man vända sig till BVC för hjälp och stöd.
Lämna ett svar