Det är vanligt att föräldrar uttrycker att de önskar att de redan under graviditeten förberett sig mer inför den första tiden som förälder. Samtidigt är det inte helt enkelt, då tiden efter förlossningen ofta upplevs abstrakt och svår att föreställa sig. Själva förlossningen ses som mållinjen, även fast målet med graviditeten i själva verket är föräldraskapet som följer.
Att bli förälder är på många sätt någonting alldeles fantastiskt men kan samtidigt upplevas ordentligt omvälvande. Vad kan man ha för utgångspunkter och strategier för att få en så bra start som möjligt i föräldraskapet?
Jag tänker att det är klokt att ha som utgångspunkt att det nyfödda barnets behov är ganska omfattande och utifrån det vid behov justera sina förväntningar. Att tänka att man inte kan lägga till någonting nytt i livsekvationen och bibehålla balans utan att samtidigt minska ner på eller plocka bort någonting annat. Att prioritera när ork och tid inte räcker till. Inte tänka ”borde” utan fundera över vad som känns viktigt på riktigt. Vad ger energi och vad tar mer än vad det ger?
Föräldraförmågan är inte konstant utan beror på förälderns tillgängliga resurser. Man kan inte ge utan att själv fylla på. En bra start är därför att prioritera sina grundläggande behov av sömn, vila, näring och återhämtning. Att göra sådant man vet att man mår bra av. Omge sig av personer som får en att må bra. Formulera standardsvar så man har svar på tal när personer kommer med oombedda råd. Kanske rensa flödet i sociala medier. Komma ihåg att det är okej att be om hjälp och stöd. Det är inte meningen att vi ska vara ensamma i föräldraskapet.
Hur mycket föräldern fyller på sina resurser kommer påverka förälderns ork, tålamod, humör, stresskänslighet och till och med kärlek och omsorgskänslor för barnet. Om förråden av energi är tömda kommer bebisens skrik att vara svårare att hantera, nätterna tuffare, amningskrångel kännas tyngre och storasyskons känsloutbrott mer frustrerande.
Lämna ett svar