Övergången mellan livet i livmodern och livet utanför upplevs förmodligen ganska dramatisk för den nyfödda bebisen.
Under graviditeten har bebisen vant sig vid miljön och intrycken i livmodern. Dämpat ljus. Jämn temperatur. Jämn tillförsel av näring. Ständigt brus av bekanta ljud.
Från den stund barnet föds utsätts det sedan från mängder av nya sinnesförnimmelser. Kyla i luften, ljus i rummet, okända ljud.
Det är lätt att glömma bort att allt som vi tycker är välbekant är nytt och upplevs för första gången av den nyfödda bebisen. Kläder mot kroppen, magen som kurrar, hur omgivningen luktar.
Det som är obekant upplevs ofta i någon grad som obehagligt. Med detta i åtanke kan det vara lättare att som förälder förstå att omställningen till livet utanför livmodern kan vara besvärlig för bebisen.
Med en förståelse för vad bebisen upplever kan föräldrarna försöka göra övergången till livet utanför livmodern lite mjukare och mindre dramatiskt för barnet. Det handlar då om att lite försöka efterlikna den miljö som bebisen är van vid sedan tiden inne i magen.
Föräldrarna kan göra det genom att erbjuda så mycket närhet som bebisen behöver, gärna hud mot hud.
Genom att utöva fri amning eller flaskmatning och vara lyhörda för tidiga signaler på att bebisen vill amma/ha flaska.
Genom vaggande rörelse, gärna i bärsele eller bärsjal.
Genom att inte ha starka lampor utan lite mjukare ljus i rummet.
Genom att inte lägga ner bebisen på öppna ytor utan boa in med tex babynest. Se till att bebisen har luftigt och fritt runt ansiktet dock.
Genom att kanske prova mjukt bakgrundsljud då varken tystnad eller höga plötsliga ljud är något som bebisen är van vid.
Har man en period när bebisen är extra ledsen går det utmärkt att kombinera allt ovan. Hud mot hud vaggandes i bärsjal. Amma i mörkare rum med lugn musik i bakgrunden. Amma i bärsjal. Prova er fram och lär känna er bebis och vad just hen tycker är lugnande och skönt.
Lämna ett svar