Är det en snäll bebis? Är hen snäll mot er? Beter hen sig? Sköter hen sig? Är hen duktig?
Den typen av frågor är något som de allra flesta nyblivna föräldrar får höra och förhålla sig till. Frågorna är säkert ställda med välvilja och omtanke, men hur vi uttrycker oss spelar så mycket större roll än vad vi tror.
Epitet som snäll och duktig bidrar till en orealistisk bild kring vad som är normalt bebisbeteende. Det riskerar att leda till känslor av otillräcklighet hos föräldrarna, och funderingar kring om någonting kan vara ”fel” med barnet när det inte beter sig så som önskat. Föräldrar kan uppleva sitt barn som besvärligt och extra utmanande trots att bebisen beter sig fullkomligt normalt.
Alla bebisar är så klart olika och det finns ”lättare” barn som är mer nöjda generellt redan från födseln och mest sover och äter. Det är oftast också helt normalt. Men särskilt vanligt är det inte!
Kunskap kring vad som är normalt bebisbeteende kan vara till stöd och tröst. Och rimliga förväntningar på bebisen kan underlätta nåt oerhört, och skapa förutsättningar för en fin första tid som förälder.
Lämna ett svar