Mjölken har olika sammansättning hos olika däggdjursarter, och har genom evolutionen utvecklats på det sätt som varit mest fördelaktigt för ungarnas överlevnad.
Även djurens levnadssätt har under evolutionen påverkat mjölkens sammansättning, vilket medför att man kan se ett samband mellan mjölkens sammansättning och honornas och ungarnas förväntade beteende.
Mjölkens innehåll skiljer sig åt vad gäller alla beståndsdelar och det finns mycket stora variationer mellan arter.
Hos de flesta däggdjur ligger fetthalten mellan 2 och 10 procent, hos människan på ungefär 3-4 procent. Även kolhydrat- och proteinhalterna i mjölken är mycket olika hos olika däggdjursarter, och människomjölk har en ovanligt hög kolhydrathalt på 7 procent och ett lågt innehåll av protein på ungefär 1 procent.
Däggdjur som har mer näringstät mjölk (mer fett, mer protein och mindre kolhydrater) kan ge di mer sällan eftersom ungen står sig längre på mjölken. Dessa djur kallas intermittenta digivare. Djuren är gömmare vilket innebär att ett normalt beteende för honan är att lämna ungarna i boet för några timmar i taget. Ungarna ligger tyst och stilla och väntar på att mamman ska komma tillbaka. De skriker inte och bajsar inte, under tiden mamman är borta, eftersom det skulle kunna locka till sig rovdjur.
Andra däggdjur – som människan! – har en mindre näringstät mjölk (kolhydratrik men med lägre halt av protein och fett). Ungarna står sig inte lika länge på mjölken och behöver dia oftare, vilket innebär att honan inte kan lämna sina ungar på samma sätt. Dessa djur benämns kontinuerliga digivande och djurungarna är följare. Ungarna skriker och bajsar i mammans frånvaro, vilket är livsfarligt ur en överlevnadsaspekt då det lockar till sig rovdjur. Ett normalt beteendet är att ungarna och mamman (eller annan omvårdnadsperson) ständigt är nära varandra. Hos vissa följare kan ungen redan snart efter födseln ställa sig på sina ben och gå efter mamman. Andra är inte lika motoriskt utvecklade utan behöver bli burna av föräldern.
Anmärkningsvärt är att många av den moderna tidens idéer om barnuppfostran bortser från det faktum att människoungar är just människoungar (kontinuerliga diare och följare/bärare). Idéer om reglerad amning, sömnmetoder osv, vore snarare mer tillämpningsbara för däggdjur som är intermittent diande och gömmare.
Lämna ett svar