Föräldrar som flaskmatar sina barn har rätt till det stöd och den information dom behöver. Tyvärr är inte alltid kunskaperna om flaskmatning så goda, och fokus hamnar lätt på detaljer som vilken sorts nappflaska som är bäst, när det vi egentligen behöver prata mer om är det grundläggande kring hur man flaskmatar.
Det som rekommenderas är fri och lyhörd flaskmatning. En bebisstyrd flaskmatning där barnets behov och signaler är det som styr när och hur mycket bebisen äter.
Grundtanken är att den fria flaskningen då efterliknar en fri amning i så hög utsträckning som möjligt, vilket har flera fördelar. En fördel är vid delamning, där lyhörd flaskmatning inte lika lätt konkurrerar ut bröstet eftersom bebisen måste ”jobba” lite med att få ut mjölken från flaskan. Det finns också spännande forskning kring lyhörd flaskmatning och utvecklingen av hunger- och mättnadskänslor hos barnet. Att öva på självregleringen av mättnad och hunger hos små barn tros minska risken för övervikt och fetma senare i livet. Fri och lyhörd flaskmatning innebär tätare och mindre portioner, vilket är skonsammare för bebisens mage och kan minska risken för magkrångel.
Tyvärr riskerar lyhörd flaskmatning att möta en del motstånd eftersom det krockar med flera aspekter av flaskmatning som föräldrarna annars ser som fördelar. Positiva sidor med flaskmatning som föräldrar beskriver är t ex att veta hur många ml mjölk bebisen får i sig, att matningarna går snabbt, att bebisen blir riktigt mätt så att det går fler timmar mellan matningarna.
Vid fri och lyhörd flaskmatning måste man våga släppa kontrollen kring hur många ml mjölk bebisen får i sig. Det är bebisen som bestämmer det, inte föräldrarna. Lyhörd flaskmatning tar också lite längre tid än vad föräldrarna är vana vid, bebisen kommer att vilja ha flaskan betydligt oftare och man kan inte räkna med timmar mellan matningarna.
Lämna ett svar