När bebisen är 6-8 veckor ska alla mammor erbjudas screening för depression med EPDS (Edinburgh Postnatal Depression Scale). Sedan 2010 rekommenderar Socialstyrelsen en generell screening av alla nyblivna mammor.
EPDS består av 10 påståenden där mamman väljer det svar som bäst stämmer överens med hur hon känt sig under de senaste sju dagarna.
Syftet med screeningen är att fånga mammor med tecken på nedstämdhet eller ångesttillstånd, men enbart screeningen kan inte användas för att ställa diagnos.
EPDS screeningen ska aldrig användas isolerat – utan alltid följas av ett samtal med BHV sköterskan där man pratar om svaren i EPDS och kvinnans mående i övrigt.
Påståendena i EPDS poängsätts från 0-3, där en hög totalpoäng kan vara ett tecken på att mamman mår dåligt. En totalsumma på över 12 poäng kan indikera depression eller ångesttillstånd och ett mer utförligt samtal om måendet ska då erbjudas.
En poängsumma över 12 måste inte betyda att mamman mår dåligt, och en lägre summa behöver inte betyda att mamman mår bra. Poängsumman är heller inte relevant för mamman att ta del av – utan det viktiga är att ett samtal om hennes mående hålls!
Om det vid samtalet framkommer ett behov av extra stöd, ska mamman erbjudas uppföljande stödjande samtal hos BHV sköterskan eller få hjälp med ytterligare stöd hos tex MBHV psykolog, läkare eller Socialtjänst utifrån vad som tros vara mest hjälpsamt i den enskilda situationen.
Men barnets andra förälder då? Ett motsvarande besök på BVC ska erbjudas den icke-födande föräldern när barnet är 3-5 månader. Om det då framkommer att föräldern inte mår helt bra, kan EPDS formuläret användas även för den icke-födande föräldern.
Lämna ett svar