Komjölksproteinallergi

Komjölk är det vanligaste födoämnesallergenet att reagera på under barnets första levnadsår. Någonstans kring 2-4 procent av barn under 1 år har allergi mot komjölksprotein. En eventuell reaktion på komjölk kommer vanligtvis tidigt (ofta första levnadsmånaden/månaderna) och som väl är, är det vanligaste att barnet blir besvärsfri med åldern. Hur lång tid det tar är mycket olika, men ca hälften har börjat tolerera komjölk redan vid 1 års ålder och vid skolstart säger man att så många som 95% av alla barn tolererar komjölk. Det förekommer dock att en allergi mot komjölksprotein finns kvar även hos äldre barn och vuxna.

Komjölken innehåller många olika proteindelar som barnet kan reagera mot. Reaktionerna varierar i svårighetsgrad och symtomen ser olika ut mellan olika barn. En del barn kan få en omedelbar reaktion inom minuter till några få timmar, och andra kan få mer smygande symtom. Samma barn kan ha både omedelbara och smygande symtom.

Komjölksallergi är vanligast hos barn som får modersmjölksersättning då denna är baserad på just komjölk. I bröstmjölk finns bara låga nivåer komjölk och de flesta helammade barn reagerar inte på den ammandes intag av mjölk. En del barn kan dock reagera även på dessa mycket små mängder i bröstmjölken.

Symtom på en komjölksproteinallergi kan se olika ut. Allt från allvarlig anafylaxi till ospecifik missnöjdhet hos barnet. Vanligt är besvärliga eksem och nässelutslag och symtom från mage/tarm med reflux, kräkningar, buksmärtor, diarré, blod och slem i avföringen eller förstoppning. Även försämrad tillväxt och luftvägssymtom som astma eller rinnande näsa kan förekomma.

De mer långsamt uppkommande symtomen vid komjölkproteinallergi är ibland svåra att särskilja från normalt bebis-beteende eftersom det är vanligt att små bebisar har en hel del magknip, gasighet och i perioder skriker och är missnöjda utan att det beror på en bakomliggande allergi. Hur ska man då veta vad som är vad?

Normal bebis-missnöjdhet brukar ha ett tydligt dygnsmönster där bebisen oftast skriker mer och har svårare att komma till ro under sen eftermiddag och kvällstimmarna. Det brukar kallas för kvällsoro, eller witching hour. Barnet kan samtidigt verka ha ont i magen, dra upp benen och kämpa för att bajsa eller släppa gaser.

Om barnet mår bra i övrigt och är lugn och nöjd under dygnets övriga timmar, är sannolikheten låg att det handlar om komjölksproteinallergi. Om barnet däremot är generellt missnöjt utan den typiska dygnsvariationen, eller om flera av symtomen som förekommer vid mjölkproteinallergi finns samtidigt, kan det mycket väl vara en komjölksproteinallergi som ställer till det.

Det finns tyvärr inte något enkelt prov som med säkerhet påvisar allergi mot komjölk hos alla barn. Komjölksallergi är framförallt en klinisk diagnos som baseras på elimination och provokation.

Eliminationen innebär att man ser till att barnet inte får i sig någon komjölk under en period och utvärderar utvecklingen av symtomen. Om barnet helammas utesluter den ammande föräldern all mjölk ur sin kost. Därefter provocerar man dvs provar att ta tillbaka komjölk i kosten / åter ge ersättning baserad på komjölk.

Om bebisen blir klart förbättrad i symtomen under den mjölkfria testperioden och sedan får tillbaka symtomen när komjölk åter testas, kan vårdpersonal ställa diagnosen komjölksproteinallergi. Elimination och provokation ska alltid göras i samråd med sakkunnig vårdpersonal och det är vårdgivaren som tar initiativet till specialkosten som också är ansvarig för uppföljning.

Om barnet visar sig ha en allergi mot komjölksprotein är den fortsatta behandlingen att undvika mjölk. Barn som får ersättning måste få en specialersättning. För de flesta barn fungerar en ersättning med kemiskt sönderslaget (hydrolyserat) komjölksprotein. Vissa barn reagerar även på denna ersättning och behöver få en helt mjölkfri ersättning baserad på fria aminosyror.

Vad bebisen tolererar skiljer sig även för ammande barn. En del reagerar på att mamman får i sig små mängder komjölksprotein medan andra klarar större mängder utan symtom. Det är heller inte ovanligt att barnet varit symtomfritt under perioden det helammas men reagerar när det introduceras för ersättning eller komjölk i kosten.

Barn med konstaterad komjölksproteinallergi ska följas av barnhälsovården, barnläkare eller dietist. Eftersom de flesta barn blir besvärsfria med åldern brukar man i samråd med vårdgivare prova att återinföra komjölksprotein några gånger per år. I fall med mindre allvarliga allergisymtom kan det göras i hemmet enligt ett särskilt schema. Barn som haft svårare reaktioner provoceras på sjukhus.

Sammanfattningsvis kan komjölksproteinallergi se väldigt olika ut. Symtomen kan variera från snabbt uppkomna allvarliga reaktioner till långsamt uppkomna mer ospecifika symtom. Mängderna komjölk som det allergiska barnet tolererar varierar också. Vissa barn måste undvika alla spår av mjölkprotein medan vissa klarar mindre mängder utan att få symtom.

Det är inte ovanligt att föräldrar funderar på eller får tips om just komjölksproteinallergi om bebisen är missnöjd eller har magknip. Magont, kräkningar, besvär med gaser och skrikighet förekommer som symtom på komjölksproteinallergi, men det är också mycket vanligt hos små bebisar utan att det beror på någon allergi. Komjölksproteinallergi förekommer – men är ovanligt hos helammade barn.

Många livsmedel innehåller komjölk i någon form och det kan vara utmanande med en helt mjölkfri kost. Mjölkprodukter är en bra näringskälla och när man plockar bort livsmedel finns alltid en risk att viktiga näringsämnen går förlorade (speciellt viktigt är att tänka på intaget av kalcium). Rådgör därför alltid med Barnhälsovården om du misstänker komjölksproteinallergi hos ditt barn och planerar att ta bort mjölkprodukter ur barnets eller den ammandes förälderns kost.