Föräldrar har idag nästintill oändlig och oerhört lättillgänglig tillgång till andra föräldrars berättelser, goda råd och åsikter om vad som är det bästa och rätta i föräldraskapet. Det leder till en uppsjö av valmöjligheter och saker att ta beslut om i allt från stora frågor som vilket förhållningssätt man vill ha till sitt barn till smådetaljer som vilken som är den bästa nappflaskan. Och när vi ställs inför alla dessa möjliga val finns alltid stressen och oron kring att göra fel och inte välja det bästa.
Det ligger så klart djupt inom oss att vi vill det allra bästa för våra barn. Och i just det, i kombination med det prestationsinriktade samhälle som vi idag lever i, finns risken att även föräldraskapet blir en prestation och strävan efter det perfekta.
Det finns grundläggande delar i föräldraskapet som är allmängiltiga så som kärlek och närvaro, men i övrigt finns ingen mall som passar alla. Man kan mycket väl ta till sig utvalda tips och idéer, men man kan inte läsa sig till hur man är den bästa föräldern för sitt barn. Även om föräldraskapet i perioder kan kännas tufft och utmanande, är det ingen avancerad vetenskap, utan någonting som finns inom oss.
Det är det barn som man har framför sig som är instruktionsboken. Och barn är olika eftersom barn är individer med olika personlighet, temperament, behov och önskemål. På samma sätt är föräldrar olika, och det egna föräldraskapet kommer att växa fram över tid när man lär känna och förstå sitt barn och sig själv som förälder.
Man behöver inte sträva efter att göra precis allt rätt och föräldraskapet behöver inte optimeras i varje liten detalj. I slutändan gör det ingen skillnad. Och man vet att tillräckligt bra är det bästa för barnet. Istället kan man försöka fokusera på att hitta ett föräldraskap som är ens eget, där barnet och föräldrarna är huvudpersonerna.
Lämna ett svar