Att få syskon

Att få fler barn kan vara en stor omställning både för föräldrarna och de barn som redan finns i familjen. Hur kan man stötta i omställningen att bli storasyskon?

Det är vanligt att föräldrar redan under graviditeten funderar över hur det äldre barnet kommer att reagera. Ofta finns en oro kring att storasyskonet ska känns svartsjuka och tankar om hur man ska kunna räcka till som förälder. Hur storasyskonet kommer reagera är så klart omöjligt att veta i förväg. En del barn behöver mycket stöd i omställningen och andra verkar inte så särskilt berörda alls.

En bra utgångspunkt är att vara prata om lillasyskonet som alla i familjens bebis, någonting positivt och en tillgång för hela familjen. Låta det äldre syskonet känna sig delaktig genom att få vara med och hjälpa till med lämpliga små uppgifter. Och sätta ord på det positiva man ser, tex ”Vad glad lillebror blev när du hämtade nappen!”.

En del barn reagerar med att också vilja vara bebis när lillasyskonet kommer, tex att de plötsligt vill ha hjälp med saker som de tidigare klarat bra av själva. Det är inget man behöver oroa sig för. Förmågorna har inte gått förlorade, allt kommer att komma tillbaka igen när tillvaron lugnat ner sig. Men med detta som bakgrund är det en bra idé att inte sätta igång med några förändringar så som att sluta med napp, blöja eller träna på att sova i eget rum den första tiden som storasyskon.

Under de första månaderna kan man istället fokusera på att alla i familjen ska få landa. Man kan se tillvaron lite som ett undantagstillstånd och sänka ambitionsnivån både när det gäller rutiner och regler för det äldre barnet och när det gäller bilden av hur vardagen ska se ut. Man får helt enkelt göra det som fungerar för att alla i familjen ska få sina grundläggande behov tillgodosedda.

Hur kan man tänka om den första tiden om det äldre barnet i vanliga fall går på förskola? Här finns inga rätt eller fel, olika passar olika för olika familjer. Men man behöver inte på något sätt ha dåligt samvete eller tänka att storasyskonet känner sig övergivet eller utanför om man väljer att det får fortsätta förskolan som vanligt.