Är det inte konstigt att det kan vara så krångligt att amma?

Evolutionärt är en fungerande amning avgörande, utan mat dör bebisen. Borde då inte evolutionen fört fram och prioriterat en välfungerande oproblematisk amning hos alla nyblivna mammor? Varför upplever så många någon typ av problem med amningen?

En vanlig missuppfattning är att amningsproblem bara skulle vara något som existerat i modern tid i västvärlden. Och det är visserligen sant att den moderna tidens normer och tankar om barn och föräldraskap inte direkt gjort det lättare att få till en välfungerande amning. Men upplevda amningsproblem har med största sannolikhet alltid funnits världen över. Jag tänker att avgörande skillnader är vilket stöd den nyblivna föräldern fått i amningen och vilken vördnad vi visat postpartumtiden.

Idag har många nyblivna föräldrar i princip aldrig tidigare sett en amning på nära håll, än mindre varit delaktiga i resan kring någons amningsuppstart. Det vanligaste är kort vårdtid på BB och därefter ett glapp till första BVC-kontakten. Det är under denna känsliga period den ammande själv som vid behov måste be om hjälp och stöd. Bebisbubblan är för många ganska ensam och kort och livet förväntas snabbt återgå till det normala. I detta finns inte mycket utrymme för en krävande amningsuppstart.

Idag kommer det som vi benämner som amningsstöd främst från vården och ideella föreningar. Historiskt sett har det varit det sociala nätverket runt den nyblivna mamman som haft den uppgiften. Det amningsstöd som finns att tillgå fokuserar framförallt på det amningstekniska. Bitar som i högre utsträckning faller bort är det känslomässigt stödet kring amningen och den praktisk hjälp och avlastning som nyblivna mammor behöver för att kunna lägga sina resurser på en mer eller mindre mödosam amningsuppstart.

Att amningen krånglar i början behöver nödvändigtvis inte vara ett bekymmer så länge man får det stöd och den avlastning man behöver för att ta sig igenom perioden. I många fall kan man rent av komma stärkt ur perioden, med en ökad tillit till sin förmåga att amma och bättre rustad för framtida amningskrångel.